Jag anser mig fortfarande vara ganska ny på sajten,
trots att jag för ett par dagar sedan tog klivet upp till den ärofulla
titeln "Master of Death". I dagsläget är Mugglarportalen för mig ett
måste, det är en av de sidor jag inte bara besöker dagligen utan flera
gånger om dagen, men resan hit har varit svajig. Jag har tvivlat, trott,
tvivlat och trott om vartannat. Inte på just Mugglis, utan mer på om
jag kan passa in där. Om där finns någon plats för lilla mig.
Jag registrerade mig för att kunna publicera mina fanfictions, och hade egentligen aldrig räknat med att bli kvar eller skapa någon djupare relation till sidan.
Now, I'm in too deep. Och jag älskar det.
Fast, fångad, fixerad, framför allt vid forumet. Och vid medlemmarna. Jag iaktog, läste inlägg, smög in någon kommentar här och där men mest läste jag och försökte bekanta mig med stämningen, tonen och framför allt vilka som verkade vettiga.
Svaret kom; alla verkade vettiga. Fina, förstående, omtänksamma människor syntes över allt och jag tänkte: Jag vill vara en av dom. Jag vill vara en del av denna fina gemenskap.
Och det är inte lätt att komma ny till ett forum. Det är som att vara ny i klassen.
Och i ett så aktivt forum, med så många medlemmar, så känns det som man lätt försvinner i mängden i början även om man sen sakta men säkert fick lite kontakt med fler och fler personer.
Jag registrerade mig för att kunna publicera mina fanfictions, och hade egentligen aldrig räknat med att bli kvar eller skapa någon djupare relation till sidan.
Now, I'm in too deep. Och jag älskar det.
Fast, fångad, fixerad, framför allt vid forumet. Och vid medlemmarna. Jag iaktog, läste inlägg, smög in någon kommentar här och där men mest läste jag och försökte bekanta mig med stämningen, tonen och framför allt vilka som verkade vettiga.
Svaret kom; alla verkade vettiga. Fina, förstående, omtänksamma människor syntes över allt och jag tänkte: Jag vill vara en av dom. Jag vill vara en del av denna fina gemenskap.
Och det är inte lätt att komma ny till ett forum. Det är som att vara ny i klassen.
Och i ett så aktivt forum, med så många medlemmar, så känns det som man lätt försvinner i mängden i början även om man sen sakta men säkert fick lite kontakt med fler och fler personer.
Så lyckan var oväntad och överraskande stor när jag för
första gången blev omnämnd i Komplimang-tråden. Det var verkligen
jättehäftigt, en etablerad mugglis visste vem jag var och ville ge mig
en komplimang!
Det var nog i den vevan jag bestämde mig för att ta
steget och dyka lite djupare, och utan att jag riktigt ens märkt det
simmade jag plötsligt omkring i stimmet som vem som helst. Naturligt.
Som om Mugglarportalen redan var en naturlig del av mitt liv.
Jag har mött så häftiga, beundransvärda, trevliga,
roliga, hjälpsamma och betydelsefulla personer på Mugglarportalen att
jag inte har en aning om om det är möjligt för mig att ens lämna forumet
om jag ville det.
Som tur är så är det det sista jag har i åtanke.
Mugglarportalen är som ett andra hem, en liten koja för dig att krypa in
i och träffa liksinnade Harry Potter-fans som inte bara berikar din syn
på J K Rowlings sju fantastiska verk utan även lyser upp din dag.
Tack för att Mugglis finns, så jag får vara en del, (om än en liten,) av något magiskt på riktigt.
Kram, Ida S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du läser Mugglis Insider! Innan du försvinner från inlägget, lämna gärna en kommentar! Vi tar emot alla åsikter, positiva som negativa, men inlägg som bryter mot svensk lag kommer att raderas!